Panta burkar

Under 1980-talet var Miljö-Pelle en föregångsfigur när det gäller burkpantning. Han åkte land och rika runt och gav 10 öre per burk. Det fanns ett par pojkar i Umeå som under en sommar fick ihop 6000 stycken. Den ena pojken köpte en jeansjacka med Iron Maiden-emblem för sina slantar och den andra satt in dem på banken. Idag har vi 100 öre per burk. Det är kanske inte så mycket men återigen gör vi ett enkelt räkneexempel.

Säg att du skramlar ihop 100 burkar per dag. Torde ta 60 minuter i en större stad. Då har du 100:-. Det är 3 000:- per månad och 36 000:- per år. Om du bor i närheten av festivaler kan du erbjuda tjänsten som officiell burksamlare och ge 25 % till arrangörerna. Visst det finns väl andra sätt att tjäna pengar. Men detta är ett av dem.

”Jamen så degraderande att samla burkar” hörs någon säger. Folk får tycka vad de vill. Burksamlare ser till att det blir rent och snyggt och får en vardagspromenad och sen är det alltid en smula spänning att se vad som hittas.

Enligt hemliga källor fanns också en man som tänkte större och började importera tomma bukar från Östeuropa och jag tror han tog hem 20 miljoner burkar. Han köpte dem för 10 öre styck inklusive frakt och sedan pantade han dem för 50 öre. En nettovinst på 0.4 kronor per burk. Det blir 8 miljoner kronor. Detta var för några år sedan och det är tveksamt om verksamheten fortfarande fortgår. Statens långa arm var rätt snabb att täppa igen hålet för denna kassako.